Har precis kommit hem en resa i Kenya och Tanzania. Det var mycket intressant att besöka Nairobi nu när en av världens mest ökända städer återigen har fallit in i mediaskugga efter vinterns massiva bevakning med anledning av valet i Kenya. Valets utgång blev en koalitionsregering med 42 (!) ministrar inklusive en premiärminister. Detta är intressant eftersom Kenya tidigare hade 21 ministrar och ingen premiärminister. Uppenbarligen blev kompromissen att oppositionen fick lika många ministrar som det regerande partiet. Vidare skapades en premiärministerpost för oppositionsledaren Raila Odinga. Den engelskspråkiga tidiningen Daily Nation skrev en intressant artikel om att det inte är tydligt exakt var i regeringshierarkin premiärministern hamnar. Odingas sida hävdar att premiärministern är näst efter presidenten medan president Kibakis sida menar att premiärministern bara är trea efter president och vice president. Det är inte speciellt upplyftande att läsa att regeringen fortfarande sex månader efter valet inte lyckas koncentrera sig på viktigare saker än så.

Mest intressant i Nairobi var det dock att prata med vänner och bekanta om hur de upplever situationen. Mitt intryck var att de var försiktigt optimistiska men också oroliga för de motsättningar och den frustration som fortfarande finns under ytan. Människor som slogs, misshandlade och våldtog för några månader sedan ska nu återigen leva tillsammans. Märkligt som vanligt kändes staden för mig.

På bussen från Nairobi till Tanzania läste jag i Daily Nation och New African att en Kenyansk domstol har slagit fast att de unga män som efter valet misshandlade och våldtog kvinnor inte ska beviljas amnesti. Raila Odinga och hans sida av regeringen ville bevilja amnesti medan Kibakis sida inte ville det. Domstolen gick uppenbarligen på Kibakis linje. I detta fall var det bra. Odinga menade att dessa unga män inte ska straffas för att de efter valet var frustrerade och gav  utlopp för detta. Valet var allt annat än rättvist och demokratiskt så där har han en poäng. Men att våldta kan aldrig ursäktas och när jag läser att över 75 % av dessa våldtäkter utfördes fraför ögonen på kvinnornas män och barn så är jag glad att Kenyas rättsväsende tänker ställa förövarna inför domstol. Kenya har absolut inte råd att låta denna typ av våldsbrott vara ostraffade och på så vis ytterligare bidra till spänningarna under ytan.