Vi kommer ihåg 9/11 för evigt men glömmer det mesta annat

Idag skriver Carl Bildt på sin blogg ett långt inlägg om 9/11 och efterföljande terroristjakt, krig och urholkning av våra demokratiska principer (även om han givetvis inte uttrycker det riktigt så). Han ser visst någon form av seger för oss i det så kallade kriget mot terrorismen. Han ser visst ett starkt s.k. internationellt samfund. Han ser stor fortfarande stor fara. Terrorism is the new communism.

Jag vill inte trivialisera hotet som terrorism utgör mot vårt samhälle, men kriget mot terrorism har utgjort ett större hot. Dessutom är den kollektiva etnocentrismen och självupptagenheten i Europa och USA ett hot mot vår kunskap och syn på omvärlden. Vi är så otroligt navelskådande att vi går på allt prat om att 9/11 skulle vara som George Bush sa ”The worst acts of terror in history”. Observera att han inte sa terrorism, han sa terror. Slå upp ordet i en ordbok och fundera en stund på vad människor i Burma, Palestina, Kongo och Rwanda anser om detta.

Vi i västvärlden är så förblindade att vi verkligen tror att 9/11 är det värsta som har hänt och därför tjatar vi om det varje år. Carl Bildt skriver ett långt inlägg om med anledning av att det igår var 8 år sedan.

Men vad skrev han den 6:e april i år? Jo han skrev ett inlägg om att EU:s utrikesministrar fördömt införande av Shialagen i Afghanistan och ett annat om Turkiet.

Inte ett ord ksrev han om att det var 15 år sedan folkmordet i Rwanda inleddes. Ett folkmord som tilläts pågå medan Franska regeringen fortfarande exporterade vapen till mördarna och gav fristad åt några av hjärnorna bakom folkmordet och diplomaterna i FN skrapan slog febrilt i sina synonym ordböcker efter ord att använda istället för folkmord. Den internationella pressen deltog aldrig med mer än 15 personer vid något tillfälle.

I WTC dog cirka 4 000  människor. I Rwanda dog minst dubbelt så många. Varje dag! I över tre månader!

Varför Carl Bildt anser du att svenska folket ska komma ihåg 9/11 men glömma Rwanda? Är det för att den skam FN, USA och EU skulle få bära om den verkliga sanningen blev allmänn kunskap är för stor?

Reinfeldt i Afrika!

Hör och häpna statsminister Reinfeldt är i Afrika! Det verkar som om han söker skapa allians med Zuma inför miljökonferensen i Köpenhamn och så ska han enligt tidningarna också diskutera Zimbabwe med Sydafrikas president. Kan nog bli en intressant diskussion då Reinfeldt säkert är enormt insatt. Han briefades säkerligen i minst 20 minuter av sakkunniga innan resan, läste igenom en och annan sammanfattning och kanske pekade UD tjänstemän också ut på en världskarta exakt var på jorden Sydafrika ligger så att killen vet var han är.

Fler från regering Reinfeldt ska åka till Afrika dessutom, men nej inte Carl Bildt, han sysslar med utrikesfrågor och enligt honom ligger uppenbarligen inte Afrika utrikes. Istället är det den  svenska biståndsministern Gunilla Carlsson som ska resa till Zimbabwe med en EU delegation för att träffa bl.a. Robert Mugabe. Läser i dagens SvD att resan inte har något med biståndspolitik att göra. Låter ju inte helt logiskt att Sverige då skickar biståndsministern på denna resa.

Inte kan det väl, kära Utrikesminister Bildt, vara så att du anser att Zimbabwe och övriga Afrikanska länder är för oviktiga för attdu ska skicka en representant för den riktiga utrikespolitiken och att det är därför som du sänder biståndsministern?

Det finns viktigare saker i livet än fotboll

”…det här lägger väl sig lite. Illamåendet går väl över, ångesten kanske försvinner, klumpen i magen späs väl ut, får vi hoppas.”

Nej det är inte en artikel om det mänskliga lidandet i det bortglömda och krigshärjade Kongo. Det är ett utdrag från Aftonbladets live blogg om Sveriges VM kval match mot Malta. Marcus Leifby har uppenbarligen inte förstått att det finns riktiga problem i världen så han blir illamående av att se ett gäng fotbollsmiljonärer som grovt underskattar sina motståndare och gör en riktigt dålig match. Jag gillar fotboll! Jag gillar sport! men det där är ju löjligt!

Afrikabloggen vilande på obestämd tid

Jag kommer inte att uppdatera denna blogg en tid framöver. Jag lägger just nu all tid på mina företag och min familj och ingen energi på att blogga om Afrika. Hoppas och tror att jag återkommer.

Besök gärna Africana Travel och East Africa Adventure Company

/David

Ytterligare ett bevis på att USA inte respekterar folkrätt

USA har satt upp ett femtiotal Afghanska knarkhandlare på en lista över personer som ska gripas eller dödas pga. sitt samröre med terrorism. (SvD, DN). Totalt folkrättsvidrigt (enligt flertalet experter) men USA:s anser militära ledning anser alltså att man har rätt att mörda personer istället för att arrestera dem och ställa dem inför rätta.

Det är kanske inte så konstigt att det finns en stor skepsis till Internationell rätt i exempelvis Afrika, som ofta blivit ”utsatt” för den. Är det inte märkligt att ingen skriker ICC när denna typ av helt folkrättsvidrig aktionen genomförs av USA:s militär? Nej det är sant som det är sagt, internationell rätt är till för att de starka skurkarna ska kunna dömma de svaga skurkarna och på så sätt framstå som nån form av good guys!

USA har utsett sig själv till världspolis. Tycker du att vi ska ha en polis som skriver listor på vilka de ska mörda?

Calle – lär av Clinton!

Idag inleder Hillary Clinton en elva dagars resa till Afrika. Det är en rekord lång Afrikaresa för en amerikansk utrikesminister. Uppenbarligen förstår hon och den amerikanska regeringen bättre betydelsen av goda relationer med Afrika än vår svenska regering Reinfeldt. Så Calle det är bara att lära av Hillary. Bege dig till Afrika! det finns säkert många på UD som kan berätta hur du kommer dit.

90 dagar med Bildt

Många gånger har jag skrivit på denna blogg om vår kära utrikesminister Carl Bildts totala ointresse för Afrika. Ett ointresse han tycks dela med sin chef Fredrik Reinfeldt som i sin roll som statsminister ännu inte satt sin fot i Afrika. Afrikanska media såsom New African har också skrivit om den svenska regeringens ointresse för Afrika så det är knappast bara jag som reagerat för detta.

För att i detalj påvisa Carl Bildts ointresse kommer jag att följa hans blogg under 3 månader och se hur många inlägg han skriver om Afrika, hur många gånger han eventuellt besöker Afrika samt hur många gånger han överhuvudtaget nämner Afrika och afrikanska länder i inlägg som i huvudsak handlar om något annat.

SSU gjorde en genomgång av hans blogg för ett rå sedan eller så och kom fram till att mindre än 2 % av hans inlägg handlar om Afrika. Jag har svårt att tro att det skulle vara någon skillnad nu men vi får väl se.

Jag börjar idag och resultatet i sin helhet presenteras 5 november.

Inget ljus i tunneln i Zimbabwe

För drygt en månad sedan satt jag i strålande svensk sommarsol i Uppsala och diskuterade Zimbabwe med en god vän som delvis växt upp i landet, hennes Zimbabwiska pappa och ett antal Zambier som alla vidareutbildat sig på Uppsala universitet. Jag reagerade verkligen för hur optimistiska de var. Det tycktes mig att de alla ville att det skulle finnas hopp om Zimbabwe. Att den så kallade koalitionsregeringen med Morgan Tsvangirai i rollen som premiärminister (titeln låter bra men han är bara fyra i rang i landet) skulle kunna uträtta något.

Tyvärr tror jag inte att det finns fog för deras optimism.Jag tror att bilderna som jag såg på BBC World News häromdan med Tsvangirai och Mugabe i glatt samspråk ljuger. Robert Mugabe har endast gått med på koalitionsregeringen för att han kände sig tvungen. Han har ingen avsikt att släppa sitt grepp om landet. Hans parti ZANU PF kontrollerar de viktiga samhällsinstanserna däribland domstol och polis och de använder dem för att göra sig av med MDC politiker och utradera MDC:s majoritet i parlamentet.

Jag tror inte för en sekund att det var en olyckshändelse när Morgan Tsvangirai skadades och hans fru dog i en olycka. Jag är helt säker på att det var mordförsök av Robert Mugabe. Det skulle inte ha varit första gången hans motståndare råkade ut för en ”olycka”.

Medan svensk utrikespolitik handlar om att stänga konsulat i Kanton och New York så fortsätter tragedin i Zimbabwe att gå den svenska utrikesministern förbi. Senast han överhuvudtaget kommenterade Afrika på sin blogg skrev han att…”Somalien diskuterades med viss utförlighet” Calle! landet heter Somalia. Jag vet att Afrika inte är ditt stora intresse men du kan väl i.a.f. anstränga lite och ta reda på vad landet heter innan du bloggar om det.

Sverige och EU måste sätta ner foten. Ledare som med våld, fusk och mygel har tillskansat sig makt såsom i Zimbabwe och Kenya ska inte erkännas. Vi måste visa dem att vi inte accepterar skendemokrati där vapen talar högre än medborgarnas röster. Tyvärr Morgan Tsvangirai måste jag säga att du gjorde mer nytta som oppositionspolitiker än du gör i din roll som nån form av låtsaspolitiker med en fin titel.

Mugabe vill inte ha NGO:s i Zimbabwe

Robert Mugabe antydde i ett tal i Kampala i Uganda att NGO:s kan vara icke-önskvärda i Zimbabwe. Mugabe och ZANU PF har tidigare jagat NGO:s likt demoner då de menar att de stödjer MDC. Återigen talar han alltså om att förbjuda dem. Sorgligt är bara förnamnet.

Kenyansk Haag tribunal ingen garanti för rättvisa

Som SvD rapporterar idag så ser det allt mer ut som om den Kenyanska regeringen inte kommer att lyckas sätta upp en inhemsk tribunal för att rättsligt hantera det våldsamma efterspelet efter valet förra vintern. Troligtvis beror det på att många personer i regeringen och parlamentet inte vill ha en rättegång överhuvudtaget samt att de som vill ha en tribunal inte litar på att den skulle gå rätt till om den upprättas i Kenya. Tyvärr tror jag inte att en tribunal i Haag är en garant för att rättvisa ska skipas. Vi i väst har en stark övertro på vårt juridiska systems överlägsenhet och det är vi som till stor del har skapat den politiska institution som har förklätts till en domstol och getts namnet ICC.

Låt mig förtydliga. Jag vill att de som är misstänkta och eventuellt också skyldiga till grova övergrepp efter valet i Kenta ska ställas in för rätta. Om det inte kan ske i Kenya så är ICC den enda kvarvarande möjligheten. Så långt är allt väl. Men jag ser det inte en Haag tribunal som en garanti för att det blir en rättvis förhandling och ett rättvist domslut. Låt oss inte glömma bort vad ICC i Haag är. Det är en politiskt inrättad institution med politiska målsättningar som försöker ge sken av att vara en global domstol för de värsta förövarna. Men många av de mäktigaste länderna har inte skrivit under fördraget, däribland USA och Kina. Deras medborgare kan därför inte ställas inför rätta i Haag. Märkligt nog har inte heller Sudan skrivit under fördraget och är alltså inte med i Haag, ändå har ICC utfärdat en arresteringsorder på deras president. USA, som alltså inte är med, tryckte på för att få Charles Taylor utlämnad till internationell rätt,  men de vägrar låta internationell rätt granska deras egna.

ICC har tagit fått ien ett antal anmälningar men bara tagit upp fall som berör Afrikanska ledare. Någon som tror att Tony Blair kommer att ställainför rätta för det ”olagliga kriget” (dåvarande Generalsekreteraren i FN Kofi Annas ord) i Irak? Någon som tror att George W Bush skulle ställas inför rätta (om USA nu gick med mot förmodan) för de grova övergreppen mot de mänskliga rättigheterna som uträttades i exempelvis Guantanamo? Eller att Kinas ledare kommer att ställas inför rätta för sina otaliga övergrepp mot den egna befolkningen? Jag kan ta ett afrikanskt exempel också. Rwandas president Paul Kagame lyckades med det som resten av världen inte brydde sig om; att stoppa folkmordet 1994. Sedan dess har han också lyckats att invadera delar av Kongo, stjäla naturtillgångar och underblåsa en konflikt som tros ha lett till fler dödsoffer än något krig sedan andra världskriget. Men eftersom vi i det så kallade internationella samfundet lät Rwandas Tutsier slaktas i hundratusentals är det förmodligen politiskt omöjligt för ICC att arrestera Paul Kagame. Det Kongolesiska folket får lida för att vi har så dåligt samvete för att vi lät det Rwandiska folket dö. Paralellerna till Israel/Palestina är kusliga.

En domstol som är så i händerna på den internationella storpolitiken kan knappast anses ha speciellt stora möjligheter att skapa rättvisa.

Återigen, missförstå mig inte! Jag vill att de skyldiga för våldet i Kenya ska dömmas. Jag försvarar inte Charles Taylor eller någon anna diktator. Jag är bara inte så imponerad över ICC:s spelregler och  jag tycker därför inte att vi ska ha för höga förhoppningar på att de ska bidra till en bättre värld.

Tyvärr är den problematiserande och kritiskt granskande debatten om ICC i princip obefintlig i svensk media. Men för den som tar sig tiden att läsa vad Afrikaner (som ju än så länge är de berörs) och afrikanska skribenter anser om ICC finns mycket intressant i några av de senaste numren av New African, African Business och The Africa Report.